Tauno Ilmari Pinni

Chaufför.

Barn med Anita Lilienthal Rüemenapp (1953 - )

Barn med Aina Ulla-Britt Andersson (1956 - )

Noteringar

Jag föddes på ett arrende torp i östra Värmland som ligger i en liten by Örling. Jag var det femte barnet i en skara av sex. 11 år mellan mig och storasyster och 11 år mellan mig och lillebror. Pappa var skogsarbetare och lunnade ved från skogen med häst. Har ett litet svagt minne av att vi även hade några kor. Mamma var hemmafru, men arbetade något år på en brädgård 2 mil bort, dit hon färdades med moped.
Huset var en timmerstuga på tre rum och kök, byggt någon gång på 1800-talet. Det fanns en inskription 1943 på murstocken, antagligen efter en renovering. Förädlarna flyttade hit 1952, från Ljusnarsbergs kommun. 1959 renoverades huset av Billeruds AB, ägaren till huset och även arbetsgivare till pappa. Huset fick vedeldad centralvärme samt rinnande varmt och kallt vatten och badrum med toalett. Det tilläggs- isolerades in- och utvändigt.

Jag började skolgången i Silvergruvans skola. En så kallad B2-skola, 2 klassrum ett för klass 1 och 2, och et för klass 3,4,5 samt 6. Skolan lades ned 1963 efter att jag gått i klass 4, och började med klass 5 i Långbans skola. Det var en B1 sola med 2 klasser i varje skolsal. Högstadiet gick jag i Filipstad, och då var grundskola reformen helt genomförd. Silvergruvan låg 5 Km hemifrån, Långban 12 Km, och Filipstad 3 Mil bort. Skolskjutsarna var taxi till Silvergruvan samt Långban. Till Filipstad var det taxi och buss. Efter nian började jag en yrkesutbildning till industri elektriker, men hoppade av under vårterminen då jag var fruktansvärt skoltrött, och jobbade på sommaren och klippte gräsmattor på Hellefors Järnverk, som jag hade gjort på somrarna åren innan. Hade även tidigare sommar jobbat som mopedbud i Göteborg. Bodde hos en klasskamrat till mamma.

När sommar jobbet tog slut, var jag ju tvungen att hitta annat jobb, och beslutade att pröva på sjömanslivet. Min storasyster hade börjat det några år innan. Fixade läkarintyg samt tillstånd från föräldrarna, jag var ju bara 16 år. Reste till Göteborg och skrev in mig på sjömanshuset. Efter tre dagar var jag ombord på MS Dalsjö, 628 register ton. Ett kust fraktfartyg som ägdes av skepparen, som var från Bjärnum strax utanför Hässleholm. 8 man i besättningen skepparen, förste styrman, maskinchefen, kockstyvert, matros, 2 lättmatroser och jag (jungman). Matrosen, en 50 år gammal sjöbjörn vid namn Roland McFie, lite halvsurt jämt humör, tilltalade mig alltid som jungman även om det var till mig han pratade. Men han var bra på att lära ut saker. ”En jungman ska lära sig alla knopar” han visade en viss knop ett par gånger, sedan fick jag öva själv resten av dygnet, och visa dagen efter att jag kunde knopen. Råbandsknop, enkelt och dubbelt halvslag, pålstek, skotstek, trumpet, sjömans hemlighet, makramé osv. En söndag förmiddag på Östersjön på väg till Polen, enda gången jag blev inbjuden till hans hytt, visade han hur man syr i segelduk. Jag fick sy tre sömmar på en liten bit, och blev godkänd. Han tog fram en större bit segelduk , visade hur jag skulle klippa ut olika bitar och hur bitarna skulle sys ihop. En Sjösäck. Det tog några dagar innan jag hade sytt den klar, men den var godkänd. En annan kul historia från MS Dalsjö, når man var på kommandobryggan för handstyrning, när skepparen kollade i radarn kunde det komma ”förbannade djävla kocka djävel” på bred skånska , varvid skepparen försvann från bryggan och var tillbaka efter 20 sekunder. Detta hände flera gånger per vakt. Det tog 4 månader innan jag fick reda på vad saken gällde. När kockstyvert ökade termostaten till frysförrådet över en viss grad så stannade radarn. Generatorn i maskinrummet var för liten.

Jag stannade på MS Dalsjö i nio månader. Var hemma i Värmland någon månad på semester, sedan ut på något nytt fartyg. Var väl på ett tjugotal olika båtar. Allt från styckegods, tankfartyg till container och RORO båtar. Sista 3 åren var jag anställd på samma rederi. Jag har varit i minst en hamn på alla kontinenter utom Antarktis. Längst från Sverige var Nya Zeeland med sex olika hamnar. Mönstrade av sista fartyget 29 juli 1977.

8 augusti 1977 ryckte jag in för att göra militär tjänst på A9 i Kristinehamn. Efter lumpen tipsade min bror som bodde i Göteborg och jobbade som lastbils chaufför att de behövde förare till ett par körningar. Jag hade ju bara bilkörkort, men den ena körningen var på ett inhägnat område och den andra var att köra ut mjölk. Jordbruksprodukter var undantagna från trafik kort på den tiden. Hösten 1978 blev jag antagen till en 13 veckors heltidskurs för lastbil och buss. Efter utbildningen började jag köra buss för Göteborgs Spårvägar. Var även på biljett kontrollen i 6 månader. 1980 började jag köra trailerdragare för en bekant. Därefter provade jag även att vara egen företagare en kort tid. Jag har genom åren kört en massa olika påbyggnader samt alla möjliga olika hydraulik utrustningar. Körde även under fritiden lastbil under Hemvärnet. 1 april 2017 gick jag i pension.
Tillbringar numer dagarna med dataspel, ritar 3D landskap med datorn samt spelar en del poker (Texas holdem). Varje sommar sen ett antal år tillbaka åker jag till Hällefors 15 Km från Örling och hälsar på släktingar som bor där. Nu har jag sen 1 mars 2020 flyttat till Hällefors.

Källor